ja, vet inte vad jag ska skriva. för det känns som att jag har tappat bort mig själv någonstanns på vägen jag tagit mig hit på. på något sätt måste personen, han måste ha fått med sig mig när han gick sin väg. det är ju hos honom jag vill vara, det är i hans armar jag vill somna. det är ju faktiskt han, bara han som jag vill ha.